Jag ger upp med förhoppningar och för varje nytt utslag dör en del av mitt självförtroende.
Starka medel, kortison, Atarax osv, när ska man känna ett lugn i kroppen och när ska forskningen gå framåt i målet att bota. Att jag har det är väl egentligen en skitsak men jag hoppas av hela mitt hjärta att Selma aldrig får det.