Den obligatoriska

Idag är det två år sedan jag första gången Jussa kom till mig, tänk vad tiden går fort, har hunnit med så mycket under dessa två år. Sen är jag så stolt över hur Jussa har utvecklats, hur han har blommat ut som individ. Från början var det tufft, första gången jag träffade honom förstod jag att vägen skulle vara lång, nu är vi äntligen i hamn. Denna underbara hund kan så mycket.

Den obligatoriska gråta-åt-slutet-på-Greys-Anatomy gråten är bortgjord och fast det är repriser och man sett avsnitten så är det lika bra som innan.

Bara denna natt kvar, sen är jag ledig över jul. Man ser inte sig själv i spegeln längre, ser bara en blek person med vita läppar och mörka ringar runt ögonen med näsblod om vartannat, har helt enkelt jobbat för mycket. Kroppen börjar säga ifrån.

.

Vaknade på tok för tidigt idag, insåg att det är värdelöst att kliva upp kl.6 då man ska gå på natten igen så jag somnade om och sov halva dan, från morgonrock till one piece, med andra ord så har jag verkligen intagit slappläge.

Väntat hela dagen på ett mail, osäker om det kommer alls idag.

Nu ska jag sova en stund till.

.

Bo på jobbet

Ska snart iväg och jobba, igen. Känns lite som att man bor på jobbet för tillfället, men ska inte klaga, lönen för mödan kommer senare.

Allt börjar falla på plats och jag inser hur mycket jag älskar Tommy.

1½ uppgift kvar.

Planer

Älskling och jag har planerat och detta kommer bli bra.

Hållt på att försöka få tag på veterinären idag men utan lycka, får bli på måndag helt enkelt.

Lagårn är motvilligt gjord och jag kan lova att humöret inte var på topp, men så fort man ser dessa håriga och härligt kossor så kan man inget annat än smälta.

Nu ska jag stänga denna manick då uppgifterna är gjorda för idag och tröttheten tagit över.
Ha det gott.