Min förlossningsberättelse.

Nu var det ett tag sen jag skrev något här och med all rätt kan jag tycka, mycket har hänt och tiden har helt enkelt inte funnits. Tänkte skriva min förlossningsberättelse, okej texten handlar nog mest om tiden efteråt och om du inte är intresserad så skit i att läsa.

Värkarna började kl.2 och runt 6.30 åkte vi in till förlossningen, men vi kom överens med barnmorskan att vi skulle åka hem och vänta men efter en koll på blodtrycket som var avsevärt mycket högre än vanligt så kom läkarna fram till att förlossningen skulle startas. Efter väldigt mycket värkstimulerande och mängden lustgas som skulle få miljöpartiet att tappa hakan så kom vår son runt 17.30 i en väldig fart när det väl kom sig. Helt perfekt var han och bortskämd som jag blev så fick jag en barnmorskeelev som fanns där hela tiden och tog hand om mig eller ska man säga om oss? Helt perfekt och skulle det bli fler barn så skulle jag gärna haft det som denna gång.

Men jag hade tappat mycket blod och med det lilla jag hade sen innan förlossningen så var reserven helt slut. Efter provtagningar så såg de att levern var påverkad av havandeskapsförgiftningen, så med förhöjda levervärden ville de inte ge mig blod och blodvärdet sjönk för varje dag. När jag på torsdagen hade blodvärde på 74 (när jag skrevs in i början av graviditeten så hade jag 135 i blodvärde) så fick jag järn, men de sägs ju att om man haft lågt blodvärde en längre tid och att de kommit smygande så märker man inte av det lika lätt och tur var väl det. Nog var jag trött och lätt vinglig men annars märkte man bara av mina vita läppar och trötta ögon men jag själv tycktes må bra. På fredag hade jag 73 i blodvärde och levervärdena såg bättre ut så jag fick åka hem, skönt att slippa blodprover varje morgon och undersökningar.

Det har varit tufft att inse att man inte orkar, att det faktiskt inte är sjukhusmaten som är dålig utan att det är sällskapet som gör maten helt enkelt. Jag vill aldrig bli sjuk mer och behöva vara på sjukhus! Känslan "djur i bur" stämde in bra, gick av och an precis som ett djur. Gråten som kom när jag började flåsa av att tömma diskmaskinen när jag kommit hem och känna mjölksyran komma i armarna, man var helt enkelt inte så kaxig. Men jag är glad över att jag blev kvar så länge jag blev och med tanke på alla provtagningar så tog dom det verkligen seriöst.

Men nu har vi sommaren framför oss med allt som hör till och det kan bara bli bättre.

Tack älskade du för allt stöd!

Här rullar göromålet på i vanlig ordning, nu har vi operation göra ordning "garaget", rensa och sätta nät nertill för ni är jag less på pisskatter som går runt här. Selma skulle ge kaninerna mat idag och hinken med foder var totalt nerpissad av dessa äckliga katter. Antingen skjuta dom eller stänga för riktigt och det får bli de sistnämnda helt enkelt.

Hotspot-tanten.

Räknade antalet blommor på min ena paprika-planta och fick det till 20 (!) blommor + frukt som börjat komma fram, detta blir spännande.

Snön kom och lämnade oss lika fort, glad är jag för det. Inte har man tid för såna där dumheter nu längre, nej nej! Full fart mot våren och sommaren. Ser nu i skrivande stund att det har börjat snö/hagla igen, hm...

Kajas senaste hotspot har jag fått bukt på nu, så skönt för henne att slippa ha ännu ett på svansen och ha ett på "vanlig" hud istället. Så mycket lättare att rengöra och underhålla än sår på svansen.