Du var och kommer förbli en sann vän.

Före behandling

Efter behandling

Ja som ni ser så går det mesta att lösa med medicin, efter sanslöst många timmar bakom ratten till och från mottagningen och kortison hit och dit så ser mina ben ut såhär. Klådan är borta förutom när jag har duschat men det går inte att jämföra med hur det var tidigare. Tyvärr så tror jag att p.g.a förlust i vår underbara lapphundsfamilj så har det börjat blossa igen, jag tror och tro är icke att veta.

I tisdags fick Jussa ett värdigt slut, efter demensdiagnos och andra otrevligheter så fick han vandra vidare, förhoppningsvis till något bättre, något större. Det jag ständigt frågat mig själv efter denna vecka är "varför utsätter man sig för denna glädje som slutar i sån ofantlig sorg?"

Fina underbara Jussa, glädjespridaren, han som alltid fanns där. Att gråta sig matt tjänar ingenting till men likt förbannat sitter man här nu alldeles matt. Men jag kommer alltid minnas dig som den glada prick du var med ett uns av allvarsamhet. Alla promenader då du lugnt lunkade bredvid, aldrig lämnade min sida.Han som charmade alla och som var en sann vän.

Tack för vår tid tillsammans, du kommer alltid att finnas i mina minnen.

En solskenshistoria.

Har alltid önskat mig en balkong till vårt sovrum och nu har vi ju det, finns inget som är så underbart som att vakna till fågelsång och en nöjd Armas som fått sova ute i "kylan" hela natten, alla är nöjda helt enkelt.

Varit hos veterinären idag med Jussa och det enda vi kom fram till var att han måste börja bli dement helt enkelt, fick dock ett sms om råd från ett klippa om att det finns hopp men ett annat foder, vilket är helt klart värt att testa, för inte vill vi väl ha en dement Jussa som går runt i Sönnersta. Icke det!

Nu ska jag sova gott i vårt svala rovrum med ett eget dubbeltäcke som jag kan gosa runt mig.

Denna söndag har varit i solens tecken, vi har varit mer ute än inne vilket är precis som det ska vara. Hundarna har fått bada och vi har haft främmande mest hela dagen. Lova är verkligen en hund som gillar att studsa i vattnet.

Nu är äntligen sommaren här, dock kanske inte så passande för Selma då hon har fått en hemsk hosta. Var på vårdcentralen idag men finns inget att göra, bara att vänta ut den. Hade gärna tagit hostan av henne så hon slapp.

Mån, tis och onsdagskvällen spenderades på skjutbanan för uppskjutning och jag blev överraskad då jag klarade avståndsbedömningen på första försöket, så nu kan jag äntligen titulera mig "jägare", vilket känns bra. Många timmar har spenderats på studiefrämjandet och väntan var lång på att snön skulle tina bort på skjutbanan.

Snart kommer kärleken hem och ja, efter en vecka utan honom så saknar jag han riktigt mycket. Men nu får jag och Selma rå om han över en vecka.

Roligt det där att man har köpt ett hus av en trädgårdskunnig person, ploppar upp grönt överallt i trädgården. Tänkte ta lite bilder senare. Enda jag känner som är kvar för i år är att laga växthuset men sen är vi klar för i år.

Snacka om effektiv morgon, klockan är inte ens 10 och har redan hunnit med att;

• Lagat till en köttgryta
• Gjort ett storkok till Selma, Spagetti och köttfärssås
• En promenad med hundarna och Selma
• Gjort upp en eld
• Städat upp efter Selmas framfart i köket
• Druckit fyra koppar kaffe

Klockan elva kommer mamma och sen ska vi iväg på roadtrip och sen vidare mot staden för att sola och sen handla lite mat.

Denna vecka är verkligen fullspäckad och jag vill tacka mor och far, Tom och Jossan för all hjälp.

Förundras gång på gång hur vi kunde få en så underbart vacker unge!

Nu är jag snart inne i min åttonde vecka med behandling för psoriasis, när jag är färdigbehandlad tänkte jag lägga upp en bild hur det ser ut nu och då. Denna bild är "då".

Jag är nog av person en som har eller på något konstigt vis alltid får på tok för många bollar i luften. Så mycket som ska planeras och hållas i ordning, vilket inte har den minsta positiva effekten på denna sjukdom.

Men det är nog inte bara stress, hormonpåslagningen efter graviditeten gjorde så att psoriasisen fick en rejäl kickstart, spred sig som pesten på min kropp.

Du är värd allt!

Selmas nya favorit-ställe, kan dock säga att även Lova har det som favorit.

En sak som jag känner att jag vill ta upp är att förvånansvärt många har reagerat på att jag började jobba extra redan när Selma var tre månader och började gå på schema när hon var åtta månader, handen på hjärtat så gjorde jag inte det för att jag egentligen hade så stor lust med det utan det var min målmedvetenhet om att jag närmade mig en anställning, det är inte roligt att lämna sin dotter som ligger och sover på kvällen för att åka och jobba natt eller att höra när hon vaknar när man ska gå på morgonen. Det skär i mamma-hjärtat. Men nu kommer belöningen för allt slit, alla dagar man jobbat har helt enkelt varit värt det. Maj månad är vår månad, vi möter våren tillsammans.