Rena rama ungdomen på denna bild.

Här sitter en annan och väntar på att få lägga in mer ved, långdragen process men skönt att ha det varmt om tassarna.

Har lyssnat mycket på sistone och mycket av det jag hört och som även jag själv sagt har inte tillhört den positiva kategorin. Kanske dags att bli en ändring på det?

Jag och min man har en relation som stundvis särbo då han jobbar på annan ort, stundvis en väldigt jobbig situation med två barn och allt som hör till ett hem, Men vi har hans lediga veckor som gör att orken finns kvar, att man längtar och med handen på hjärtat så är jag sällan ensam och det är få gånger jag känner ensamheten som betungande finns han ett samtal bort. Jag lovar att många som lever tillsammans med sin sambo/man/fru känner sig mer ensam än vad jag någonsin kommer att känna. Vi har en underbar familj som stöttar oss.

 Det finns alltid de som har det värre. 

Vi har valt det såhär och självklart vet vi att det inte är hållbart i längden, men nu får det vara såhär tills vinden vänder. Har jag nämnt att vi är mer kär idag än någonsin?

Varför jag nämner min vardag och mitt liv är för att ni andra ska förstå hur bra ni har det, även jag har det. Det handlar om vad vi gör det till. 

Vänd det dåliga till något bra.

Det är dags att börja ta vara på varandra, imorgon kan det helt enkelt vara för sent. När gjorde du något bra för en annan människa?

Nu ska jag lägga mer ved i pannan, gå och sova för imorgon är det en ny dag.