Det växer och växer, pratar inte bara om allt grönt utan också magen. Är inne i vecka 37 och jag mår lika bra som tidigare. Dock trött då det visade sig att jag hade väldigt låga järndepåer, ingen aning vad det menas med det. När jag skrevs in med Selma hade jag 72 (normalt är över 60) och nu har jag ynka 9. Vad händer om man hamnar på noll var min första tanke men det är bara att traska på, inte blir det bättre att gnälla över tröttheten. Så länge den lilla människan i magen mår bra, mår jag bra.

Några av kruktomaterna på bild, omskolade och väntar på mer värme och nya hem. Finns inget roligare än att ge bort gröna saker. Nu väntar mina gröna "zebratomater" på omskolning och värmen. Tommy tömde jorden i växthuset och ny jord ska in senare.

Idag tog jag mig en slappar-dag, varför ska man alltid ha så förbannat mycket att göra? Tog tältstolen och satte mig på solsidan av huset, med lä från blåsten och lyssnade på ljudbok = jag somnade. Så skönt och fan, imorgon kör jag nog på samma linje.

Kaninerna är utflyttade till våren och de verkar glada för det, fortfarande inga bebisar men det kommer. Förhoppningsvis.

Samma med Kirremicken, förhoppningsvis kommer det bebisar där med.