Vissa gånger blir man så hjärtskärnade glad för en annan person, om personen presterat ovanligt bra eller om något gott hänt och man känner den där starka glädjen för personen. Den känslan är till och med underbar.
En sak som jag insett är att vi människor berömmer varandra på tok för lite, lättare att säga fel och brister åt varandra, men att lyfta upp en liten god sak gör så mycket. Att man får känna sig duktig och behövd.
Nu sitter min plikttrogna Armas vid min sida, väntar tålmodigt på att bli klappad. Det är en missförstådd liten filur som är underbar på alla sätt och vis. Aldrig varit med om en så känslig lapphund, han kan ledas med blickar och ljud då vi är i rätt sinnesstämning. Mer van vid att ha stolta och självständiga lapphundar som vet bäst själv.
Ikväll får jag hålla om honom, han är saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar