I en perfekt värld skulle jag säga att jag är lycklig, jag är lycklig! Men det finns dagar som är långt från just perfekt, dagar då sinnesstämningen är ungefär som dagens väder, lite kall och stundvis regn med ett litet inslag av muller där borta i fjärran.

Det är i hemmets lugna vrå, när barn sover och hunden gjort kväll som mitt trasiga hjärta visar sig.
Selma ska alltid fråga ut en vart alla är innan man kan säga god natt, idag frågade hon vart Kaja var. Älskade hundkräk!

I promised you the world again

Everything within my hands

All the riches one could dream

They will come from me

I hoped that you could understand

That this is not what I had planned

Please don't worry now

It will turn around

Nog är man bra lycklig

När det stormar på havet är det skönt att veta vart ens trygga hamn finns, och ja, nog får man kalla det lycka!

Denna sommar har varit en tuff hund-sommar så min hundflock minskat från tre till en. Mitt hundhjärta blöder och kommer vara trasigt länge. Min älskade Kaja som var det närmsta man kan komma i Bella-form fast då i hundform. En kopia av mig och man brukar väl säga sådan matte, sådan hund och ja det stämde verkligen på oss. Lika bitskt och tillät ingen att trampa oss på tårna, inte i onödan i alla fall. Min första hund och som jag fick kämpa för att tygla henne, men skam den som ger sig för till slut blev som precis som jag ville ha henne, som jag!
Armas mår bra hos uppfödaren, dock utan bollar men man kan ju inte ha kvar allt i livet, skratt! Skämt åsido så är jag glad och lättad att han fick stanna där.

Barnen mår bra och tiden bara rinner iväg. Mina älskade barn! Tänk att nu har man två och det är precis som med första, man förstår inte vad man gjorde innan dom. Det är så självklart att både Selma och Ville finns i ens liv.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och brottas med en deg, för här ska det bakas bröd!

Min förlossningsberättelse.

Nu var det ett tag sen jag skrev något här och med all rätt kan jag tycka, mycket har hänt och tiden har helt enkelt inte funnits. Tänkte skriva min förlossningsberättelse, okej texten handlar nog mest om tiden efteråt och om du inte är intresserad så skit i att läsa.

Värkarna började kl.2 och runt 6.30 åkte vi in till förlossningen, men vi kom överens med barnmorskan att vi skulle åka hem och vänta men efter en koll på blodtrycket som var avsevärt mycket högre än vanligt så kom läkarna fram till att förlossningen skulle startas. Efter väldigt mycket värkstimulerande och mängden lustgas som skulle få miljöpartiet att tappa hakan så kom vår son runt 17.30 i en väldig fart när det väl kom sig. Helt perfekt var han och bortskämd som jag blev så fick jag en barnmorskeelev som fanns där hela tiden och tog hand om mig eller ska man säga om oss? Helt perfekt och skulle det bli fler barn så skulle jag gärna haft det som denna gång.

Men jag hade tappat mycket blod och med det lilla jag hade sen innan förlossningen så var reserven helt slut. Efter provtagningar så såg de att levern var påverkad av havandeskapsförgiftningen, så med förhöjda levervärden ville de inte ge mig blod och blodvärdet sjönk för varje dag. När jag på torsdagen hade blodvärde på 74 (när jag skrevs in i början av graviditeten så hade jag 135 i blodvärde) så fick jag järn, men de sägs ju att om man haft lågt blodvärde en längre tid och att de kommit smygande så märker man inte av det lika lätt och tur var väl det. Nog var jag trött och lätt vinglig men annars märkte man bara av mina vita läppar och trötta ögon men jag själv tycktes må bra. På fredag hade jag 73 i blodvärde och levervärdena såg bättre ut så jag fick åka hem, skönt att slippa blodprover varje morgon och undersökningar.

Det har varit tufft att inse att man inte orkar, att det faktiskt inte är sjukhusmaten som är dålig utan att det är sällskapet som gör maten helt enkelt. Jag vill aldrig bli sjuk mer och behöva vara på sjukhus! Känslan "djur i bur" stämde in bra, gick av och an precis som ett djur. Gråten som kom när jag började flåsa av att tömma diskmaskinen när jag kommit hem och känna mjölksyran komma i armarna, man var helt enkelt inte så kaxig. Men jag är glad över att jag blev kvar så länge jag blev och med tanke på alla provtagningar så tog dom det verkligen seriöst.

Men nu har vi sommaren framför oss med allt som hör till och det kan bara bli bättre.

Tack älskade du för allt stöd!

Här rullar göromålet på i vanlig ordning, nu har vi operation göra ordning "garaget", rensa och sätta nät nertill för ni är jag less på pisskatter som går runt här. Selma skulle ge kaninerna mat idag och hinken med foder var totalt nerpissad av dessa äckliga katter. Antingen skjuta dom eller stänga för riktigt och det får bli de sistnämnda helt enkelt.

Hotspot-tanten.

Räknade antalet blommor på min ena paprika-planta och fick det till 20 (!) blommor + frukt som börjat komma fram, detta blir spännande.

Snön kom och lämnade oss lika fort, glad är jag för det. Inte har man tid för såna där dumheter nu längre, nej nej! Full fart mot våren och sommaren. Ser nu i skrivande stund att det har börjat snö/hagla igen, hm...

Kajas senaste hotspot har jag fått bukt på nu, så skönt för henne att slippa ha ännu ett på svansen och ha ett på "vanlig" hud istället. Så mycket lättare att rengöra och underhålla än sår på svansen.

Tips att få bort ogräs:

• 1 dl vinäger 
• 1 dl salt
• 1 dl diskmedel

Blanda i en sprayflaska och applicera på ogräset. 
Vinägern tar död på växten, saltet tar död på roten och diskmedlet ser till så vätskan håller sig där du sprutat så eventuella närliggande blommor inte tar skada.

Måste nog börja försöka hitta chili-älskande personer som jag kan ge frukt till när de mognar. Full fart i chili och paprika-verkstan.

En av de mindre chiliplantorna, de jag har i hinkarna
bär redan nu mer frukt.

Har massor med unga plantor för den som vill ha.

Paprikaplantorna blir härligt höga och börjar blomma.

Vi blir bara mer och mer bortskämd med vädret, sol överallt och varmt. Allt behövs. Men känner att man aldrig riktigt blir klar, varken med trädgården och alla andra bestyr.

Idag har det varit en trött dag, klev upp med Selma och när hon var färdigklädd och mätt så slumrade jag till i soffan och hon lekte snällt bredvid, förutom när hon hittade Tommys börs men ja det är ju sånt som händer. Skönt att slumra en stund var det i alla fall. Men tröttheten ligger kvar som en dimma, egentligen med all rätt med tanke på den där järnbristen som hänger som ett moln över mig.

Gårdagens händelse var lilla Sixtens dop, har ju privilegiet att både vara faster och moster.

Fick två tjusiga pelargoner av kärleken.

V.39 - hade nog varit mer bekväm om personen
behagade att fixera sig.